GANGSTA TIL THE DAY I DIE! BLAM! BLAM!
Utdrag ur dagbok 4/4 2010
I helgen skulle jag o mina shonos axa till stan o fixa lite Canadaguss att bazza. Stämningen var på topp och jag hade köpt lite zattla för en röding åt mig och ”Ai ai”. Det var då en jävla Mangalito gick förbi med finaste katten. Asså ni skulle sett hennes memeks, jag skojar inte brorsan det var som fucking jävla planeter.
Först jag tänkte, nej det är inte värt det, men sen jag tänkte fucking det är värt det. Så jag går fram till henne o frågar om det gjorde ont när hon föll ner från himlen. Problemet är att hennes fucking jävla Benke direkt avbryter mig och säger att hon är upptagen, o jag tänker shiiit vem ääää han och ger honom en fet jävla ozman över kinden. Snubben blir fucking ställd, han ser att han har en krigare framför sig o backar undan direkt, ville säkert springa hem till sin Umek och Baba. Min andra shono ”Brum brum” avvaktar medan ”Ai ai” springer fram och sänker honom med en höger vänster krok kombination, (funkar alltid bryyrshan).
Så nu står jag där med finase guzzen o tänker shiit eyoooo mannen du har gjort det igen. Problemet är att hon är helt fucking hysterisk jag svär asså, antagligen för att hon är chockad över att jag e så jävla Loco (du vet vad jag menar Arshan blink blink).
Förtsättning följer…..
Vad nu?
PS. Min favoritscen är efter 21 sec, vilken är din?
Jagad
The Pudzian Band
Otto äter upp sin snopp
214kg skoningslös barbar
Men vem har han att klandra
En stor vurst i sin ena hand
Och schnöppfen i sin andra
Han håller nyckeln till sin mättnads dörr
Alldeles förtegen
Han tar ett bett som aldrig förr
Han tar det av sin egen
Hungern kryper likt stilla vind
Och växer till en våldsam storm
En tår rinner ner längs hans feta kind
Smärtan är ju helt enorm
Aldrig hade Otto trott
Att han kunde missta sig så stort
Av en gång schnöppf, bara stumpen kvar
Stil i vintertid
Nu när julen snart står vid dörren, och vinterfrossan knackar på tänkte jag att det vore kul att piffa upp sig lite extra. Jag kvittrar lika förtjust varje gång jag hittar ett bra plagg som fungerar. Därför tänkte jag dela med mig lite av min italieninspirerade värme till er. Mycket nöje, mycket kärlek!
Byxor: Idag ska jag ha på mig mina finaste byxor. Jag talar skräddarsytt, jag talar mikrofibrer, grönbruna, limited edition.
T-shirt: Klassik, italiensk sensommarnatt, chevron-mönster, Gibboni!
Tröja: Abstrakt tryck, devoreé-effekt, lila, som att älska under klarblå himmel.
Bälte: Byxorna ska hållas upp av ett svart kalvskinnsbälte med ett rektangulärt spänne i nickel.
Strumpor: Konservativa utan att för den delen förlora innebörd. Färg: grå asfalt, jo man tackar.
Skor: Lammskinn för hela slanten, svarta, djärva, vårdslösa, Italien!!!
Halsduk: Flerfärgad bomull. Offrar man inget vinner man inget.
Jacka: Enorm ljusblå dunjacka från Ica Maxi som får mig att se ut som en bulldozer.
Glad tredje advent!!!
// BOO
Vilar
Ville bara säga att bloggen inte är död, den bara vilar. Det har nämligen varit svårt att skriva eftersom det laggar när man försöker logga in. Detta beror antagligen på att vi i nuläget har över 117 000 aktiva läsare. Det är mer än halva Sveriges befolkning.
//BOO
Att byta fängelse
Nyligen bytte jag gym.
Jag har tränat på flera olika gym, runt fyra st, och i och med bytet till mitt senaste gym insåg jag någonting redan första gången jag tränade där.
Det handlar om karaktärer. Jag har insett att det alltid finns vissa karaktärer som alltid återkommer mer eller mindre på alla gym. Nu generaliserar jag naturligtvis men jag tror inte skillnaden är så stor på de gym jag inte har tränat på.
Jag skulle vilja lista tre av de mest framträdande och återkommande personligheterna:
1. Den första består av två personer som tillsammans bildar en arketyp inom gymvärlden. Två män, oftast mellan 20-30 år. En av dessa män är betydligt mer erfaren än den andra vilket syns direkt på flera olika sätt. Först och främst är den mer erfarna självklart mer vältränad än sin kompis.
Kompisen som har blivit övertalad och börjat gymma är märkbart respektfull inför sin erfarna vän. Detta uttrycker sig i en oerhörd trevlighet och mån om att ständigt rapportera vad och hur mycket han tränar eller lyfter.
Ganska patetiskt i mina ögon, men alltid lika roligt att iakta.
2. Denna karaktär, som också utgörs av två personer, är vid iaktagelse som att se på stand-up komik. Live.
Duon består av två invandrare. Lugn, jag är också invandrare, ingen smutsig rasist som utnyttjar världens sämsta blogg för att ventilera sitt hat.
Hur som helst.
Det roliga med dessa två karaktär är att den ena alltid tycker sig vara smartare än den andra. I själva verket är det raka motsatsen. Den "smartare" killen är i alla fall väldigt mån om att informera sin kompis om någonting angående träning. Problemet är dock bara att det killen säger är så självklart, så trivialt eller så dumt att jag dör av skratt inombords. Och den stackars kompisen måste stå där och lyssna på allt.
3. Den sista karaktären har förmodligen alla som gymmar eller gymmat sett.
Jag talar om mannen som ingen pratar med och han pratar inte med någon. Han är runt 40, vältränad, ibland väldigt vältränad, kort eller rakat hår och en blick som skriker is, kyla och mord. Ibland fängelsevåldtäkt.
Alla, ALLA har stor respekt för denne man som är på gymmet av en enda anledning. Att träna sin mordmuskler och se på sig själv i spegeln, medan han vilar mellan seten, med bitter och rå blick. Tänk dig en gris som springer på en äng. Dess kött är rått. Tänk dig hur rått dess kött är INNAN den föddes. Så rå är mannens blick.
Jag inser att detta inlägg blev väldigt långt, och för dig som läst så här långt, grattis, du har antingen ett extremt tålamod eller saknar liv.
Världens sämsta blogg har gjort det igen.
//Tjuren
Jag önskar att jag va föreläsare.
//Snerren
Min hjälte
Jag satt på ett café med några vänner en lördag eftermiddag. Vi hade mycket att prata om, eller ja, de hade mycket att prata om, jag satt mest tyst och sa inte ett enda ord på fyra timmar.
De kom in på ämnet superhjältar och pratade om vilken typ av hjälte de helst skulle vilja vara. Det här är något som jag har lagt ner mycket funderingar över enda sedan tidig barndom.Det började när jag var sex år och just hade upplevt min första våldtäkt, jag kallar den min första Batmanvåldtäkt, eller the Big love of Batman. För det var Batman som våldtog mig, det var vad pappa sa i alla fall. Därför kom han att bli min första älsklingshjälte. Pappa alltså.
Med åren fick jag andra favoriter även de i samband med sexuella övergrepp. En som har etsat sig fast i minnet är Darkwing duck (”The fucking fucker fuck duck…MAN). Det var efter kvällen som min far kom att kalla passion of the masked bird som han blev min favorit, och det e han fortfarande.
Men tillbaka till huvudämnet, vilken hjälte jag helst skulle vilja bli. hmm, ja om jag var tvungen att välja en så skulle det nog bli ”Flying horse machine hero” för han har ett stort hästhuvud.
Självklart sa jag aldrig något av det här till mina vänner, jag säger aldrig någonting. Jag e så jävla ensam.
//Gästbloggaren "SAKEN"
Hur långt ser man?
Asså satt och tänkte på det här en kväll och det berörde mig djupt, mycket djupt. Långt långt djupare än knullgubben i Boos garderob någonsin kommer ta sig. Hur långt kan man se egentligen? Månen är ju där jag ser den klart och tydligt. Stjärnorna lika så. Men det man ser på stjärnorna hände ju för flera år sedan? Men vadå flera år sedan tänker du enfaldiga person. Googla ljusår. Så det borde ju betyda att man kan se bakåt i tiden? A fascinerande saker det där. Så då fick jag nys om ett experiment man kunde ta sig för.
Titta ut genom fönstret
Steg #1 - Sätt sedan handen framför ögonen och blunda och räkna till 3. Högt eller tyst det spelar ingen roll. Jag vet att du undrade. Efter detta gå vidare till steg 2.
Steg #2 - Nå hur långt såg du nu då? Inte så långt eller hur? Du fattar kanske nu. Du är blind.
//Snerren
Ett försök att ha roligt.
Min morgon
Vaknade tidigt idag, tidigare än på mycket länge. Munnen kändes som aska och jag ville fort ta mig ett glas vatten. Sagt o gjort gick jag tillbaka till sängen för att somna om. Men det var något som inte stod rätt till. PAAAAAAAAAAAANG!!!! Small det.
Ut ur mitt klädskåp hoppade en naken gubbe fram. En jävla knullgubbe, 105år gammal, minst.
– vad faaaaaaan
Skrek jag, livrädd, och tog upp min stol för att få avstånd från äcklet.
Hur i helvete hade han tagit sig in? Vad fan vill han?, tänkte jag och pressade min rygg så hårt mot väggen jag bara kunde, och snabbt fick jag svaret. Gubbjäveln ville knulla.
Fortsättning följer
//BOO400
1.En kvinna som är villig att föda mig 400 barn. Nej, inte 399. 400, varken mer eller mindre.