Eren bra eller?

Allt började i grundskolan. Ni vet på den tiden då man fortfarande trodde lärarna kunde allt och den genomsnittliga Iqn i klassen var farligt låg. Det var också på den tiden barnen hade kalas. Å vad jag hatade kalas, jag ville aldrig gå. Bara de dummaste barnen hade kalas, de som senare skulle visa sig ha koncentrationsrubbningar och inlärningssvårigheter. Och så var det presenterna. Fan jag visste aldrig vad jag skulle köpa. Så det slutade med att man drog till en sån där lokal prylbutik o köpte någon skitsak för max 100kr. Det var den gyllene regeln, aldrig gå över 100.  

Jag hade dock bara ett riktigt stort problem, FISKDAMMEN. Varje jävla kalas skulle ha en fiskdamm. För er som inte vet är det när föräldrarna (oftast farsan) till födelsedagsbarnet hänger upp en duk vid en dörröppning och sedan låter barnen kasta sitt spö (pinne med snöre och en klämma) för att få en påse med överraskningar. Egentligen var det ingen överraskning för alla fiskdammar var likadana, i påsen fanns det alltid några bitar lösgodis och en värdelös smutsig mandarin.

Vad är problemet? tänker ni nu. Egentligen ligger inte problemet i fiskdammen, eller påsen med godis, nej problemet ligger i den sårbarhet som ett barn utsätts för när det kastar sitt spö över duken. Till skillnad från de andra barnen var jag nämligen oerhört skeptisk när föräldern bakom duken sa napp. Jag ville aldrig riktigt dra i spöet eftersom jag var livrädd för att bli förnedrad. Hur? Jag ska ge er tre potentiella händelser som gör det tydligare, samt beskriva möjliga konsekvenser till var och en av händelserna.

1. Händelse: Påsen är tom när jag drar upp den eftersom farsan bakom duken vill skoja med mig.

Konsekvens: Barnen frågar vad jag fick. Jag svarar ”inget”. De pekar på mig, skrattar och sjunger visor om mitt misslyckade kast. Några bestämmer sig för att kasta sina mandariner i mitt ansikte eller hälla kokhett vatten över mina fötter.

2. Händelse: Farsan bakom duken bestämmer sig för att göra ett socialt experiment och skiter i påsen som jag sedan fiskar upp.

Konsekvens: jag öppnar påsen och barnen runt omkring börjar känna lukten. Jag försöker dölja den men de sliter påsen ifrån mig och ser vad som finns i. De vrålar ”ååååå” pekar på mig och kallar mig ”smuts” och ”bajsätare”. När jag sedan försöker förklara att det inte har med mig att göra skriker farsan bakom duken ”lyssna inte på honom, han har bajsat i sin godispåse, han är galen”

3. Händelse: Farsan väljer att fästa klämman i sitt befruktningsorgan. Jag drar frenetiskt tills han ramlar och duken åker av.

Konsekvens: Barnen ser mig. Vissa skrattar andra gråter. Fadern känner att han har blivit förnedrad och tar över all sin ilska på mig. Han skriker ”gå härifrån, du är inte frisk” sedan beordrar han barnen att ignorera mig. Jag är kvarlämnad ensam och övergiven utan några vänner.

//BOO